Dessa hästar...

Jag har fyra egna hästar. Min enda grabb har ett stort fult sår på ena framhoven som jag inte riktigt vet vad jag skall ta mej till med. Det varas, men växer ihop lite mer för varje dag, hoppas, hoppas det blir bra!!
 
Min fina runda köttbulle har för två veckor sen varit på åktur till kliniken, där det konstaterades att hon har ordentlig inflammation i båda frambenen (som troligtvis har kommit av en onödig vrickning i början av sommaren) så hon blev behandlad med kortison. Hennes etta ben är fortfarande svullet, vilket leder till att hon behöver få en till behandling. Men sen då, vad gör dom sen om inte heller den hjälper?!
 
Sen är det min älskade, underbara stjärna som bara fortsätter att stoppla och inte känns som att hon har någon egen balans alls kvar. När skall detta ta slut? Kommer hon någonsin att bli som förr igen? Alla säger att det beror på att hon växer, att jag blir spänd när det händer och hon spänner sej från det... Jag vet inte, det jag vet är att ingen kan lova mej att hon någonsin blir som förr igen! Jag saknar att flyga över hinder och att gasa i terräng utan en tanke på att något skall kunna hända... Jag vill att allt skall ordna sej!
 
Så alltså har jag en häst av fyra som inte har något skumt på gång. Alltid lika underbart att vara hästägare. ;)
 
Detta inlägg kommer hit för att jag saknar min vän. Min vän som är där långt borta, som borde vara här! Som jag inte vet riktigt hur jag skall lära mej att vara utan... Hon som alltid lyssnar och hjälper mej att förstå att egentligen var det bara i mitt lilla huvud som det blev så stort och farligt allting. Hon som gör mej till en lite bättre människa!
Fy vad jag saknar dej!!
 
/ Sofie

Kommentarer
Postat av: Johanna

voj älskade vän! <3 Andas in och andas uuuuuuuut, hästa din komber att bli frisk som nötkärnor! ;) Jag saknar de!

2012-09-12 @ 20:33:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0