It happens in a blink

 
The first time I saw her I wanted her,
on one of the happiest days in my life I got her,
and I never will give up on her,
because,
when I looked into her eyes for the fist time I saw it.
A part of myself.
 
/ Sofie

Gullungar!

Hjäälp vilket väder! Regn, rusk och blåst så det är deprimerande att se ut! Har just fått färdigt städat och för en liten, liten stund känns det rent och fint. ;) Skall fortsätta städningen ikväll, men då hos min fina svägerska.
 
Idag har Hannes och Isabelle lekt båt tillsammans, första gången som de har lekt på riktigt. Båda tyckte det var superkul! :)
 
 
Väntar med spänning på att Innova sadeln skall dyka upp vid Boströms. Hoppas den kommer imorgon!
 
/ Sofie
 

Trallallaaa...

Idag är en bra dag! Känslan från gårdagens ridtur sitter kvar. Det blev en underbar terrängtur med Dancie, Eva & Totte. I mörkret. Det var mysigt, riktigt mysigt och det bästa av allt var att min häst var precis som förr! :)
 
Hon var framåt från början till slut, hon var lycklig, den känslan jag saknat så länge nu! Jag hade rätt hela tiden, det har varit något fel, men jag har inte kunnat sätta fingret på vad! Och nu när jag ridit med en annan sadel två gånger så har hon äntligen, äntligen varit sej själv!
 
Visst har hon snubblat några gånger, men det är inte det jag har varit rädd för, det är att min häst har försvunnit! Blivit en annan, sakta men säkert, och jag har inte vetat ut eller in. Om jag inbillar mej eller inte... Men nu vet jag att jag hade rätt!
 
För varje sak som hände så märkte jag vad som hade varit så fel, hon var pigg och framåt redan från början som hon inte har varit på länge, jag kände suget framåt hela tiden och i galoppen kom äntligen hennes efterlängtade galoppombyten, med en bakutspark och byte! Å vad jag har saknat det, vad jag har saknat att få rida min häst, men nu har jag gjort det igen och jag är hel och lycklig!
 
Nu hoppas jag bara innerligt att det forsätter på samma spår och att det är sadeln som har varit bekymmret! Hoppas och önskar att så är fallet!
 
Hannes är i klubben, Isabelle tar en tupplur, jag sitter här och njuter...
 
/ Sofie

Hovslagarkurs

Vackert väder idag igen! He ju så man blir i shock! :)
 
Dagen har varit vääldigt långtråkig, med rätt så griniga ungar som sällskap. Men alldeles strax kommer min fina hem så då blir det väl bättre.
 
Skall till Haga en sväng ikväll också med Dancie och Totte. Förresten så skall Dani börja på hovslagarkurs! :D Så förhoppningsvis har jag en egen hovslagare till våren, hur lyxigt är inte det?!
 
/ Sofie
 

Sötaste små tår

<3
Måndag idag. Fint väder och min lillasyster fyller år. Isabelle skulle snart behöva en tupplur, Hannes har knappt hunnit hoppa i kläderna.
 
Funderar på sadlar åt Danice så huvudet är proppfullt. Det visade sej att båda hennes sadlar hade blivit för smala på ett år!! Hon har både växt och fått mycket mera ryggmuskler när hon börjat hitta en stadigare form. Så nu plötsligt har jag ingen sadel alls som passar henne! Jaja hoppas vi hittar något som passar både henne och mej perfekt och att det inte behöver läggas pengar emellan. ;)
 
Nej nu börjar det låta om bebben här.
 
/ Sofie

Äkta lycka!

 
 
Såhär lycklig var Hannes när han skulle till dagklubben första gången. Det riktigt lyste ur ögonen på honom.
 
Det är det fina med barn, allt är så äkta, när ingenting ännu har fått förstöra deras värld, när det största problemet i världen är att en hand från lego ligger under soffan! Å vad jag önskar ibland att det skulle få vara så föralltid, hur jobbigt måste det inte vara att se sitt barn bli besviken, ledsen och sårad. Men sånt e livet!
 
Tack och lov att deras skyddsänglar är med och vakar över dem när man inte kan finnas där själv.
 
/ Sofie

Dessa hästar...

Jag har fyra egna hästar. Min enda grabb har ett stort fult sår på ena framhoven som jag inte riktigt vet vad jag skall ta mej till med. Det varas, men växer ihop lite mer för varje dag, hoppas, hoppas det blir bra!!
 
Min fina runda köttbulle har för två veckor sen varit på åktur till kliniken, där det konstaterades att hon har ordentlig inflammation i båda frambenen (som troligtvis har kommit av en onödig vrickning i början av sommaren) så hon blev behandlad med kortison. Hennes etta ben är fortfarande svullet, vilket leder till att hon behöver få en till behandling. Men sen då, vad gör dom sen om inte heller den hjälper?!
 
Sen är det min älskade, underbara stjärna som bara fortsätter att stoppla och inte känns som att hon har någon egen balans alls kvar. När skall detta ta slut? Kommer hon någonsin att bli som förr igen? Alla säger att det beror på att hon växer, att jag blir spänd när det händer och hon spänner sej från det... Jag vet inte, det jag vet är att ingen kan lova mej att hon någonsin blir som förr igen! Jag saknar att flyga över hinder och att gasa i terräng utan en tanke på att något skall kunna hända... Jag vill att allt skall ordna sej!
 
Så alltså har jag en häst av fyra som inte har något skumt på gång. Alltid lika underbart att vara hästägare. ;)
 
Detta inlägg kommer hit för att jag saknar min vän. Min vän som är där långt borta, som borde vara här! Som jag inte vet riktigt hur jag skall lära mej att vara utan... Hon som alltid lyssnar och hjälper mej att förstå att egentligen var det bara i mitt lilla huvud som det blev så stort och farligt allting. Hon som gör mej till en lite bättre människa!
Fy vad jag saknar dej!!
 
/ Sofie

RSS 2.0