Tävlingsinriktad

Att vara för tävlingsinriktad är inget kul alls. Jag har problem med detta. Innan har jag kunnat tänka att det är ingen vits att tävla för jag kan ändå inte vinna. När jag har sett startlistorna dagen före så har jag kunnat tappa sugen helt för jag vet att jag inte har en chans att bli placerad. Men jag har i alla fall åkt på alla dessa tävlingar så det är ju en vinst i sej. ;)

Detta känns nästan pinsamt att skriva eftersom jag vet att det är så otroligt löjligt, men det är så det har varit många gånger. Alltid efter att jag har tävlat tycker jag att det har varit roligt, men innan har nervositeten tagit överhand totalt eftersom jag har känt att jag är alldeles för dålig egentligen för att ens ha en chans.

Men förra tävlingen ändrades detta, Helena sa något mycket klokt åt mej några dagar innan tävlingen. Man skall bara tävla med sej själv. Försöka förbättra egna resultat, ibland lyckas det inte men ibland lyckas det och då skall man vara supernöjd! Med den inställningen for jag iväg till dressyrtävlingen förra gången och oj va kul det var, bara sådär lagom mycket fjärilar i magen och ingen kortslutning i hjärnan alls! :) Oj vad nöjd jag var med våran prestation då!
Hoppas på att ha samma känsla idag när vi åker iväg. Hittills har det gått både upp och ner, men jag kämpar för att övertyga mej själv. Programmet jag skall rida idag har jag faktiskt ridit förr på tävling så nu har jag ett konkret resultat att förbättra. :) Och så måste jag också komma ihåg att detta är endast vårat tredje dressyrprogram vi startar.


Emma Gäddnäs har fotat. :)

/ Sofie

Midsommarnatt









Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten människa
som ingen förut mött!

Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är så sällsam klar.

Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma...

Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt växer fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.

Siv Andersson

Jag har alltid tyckt att det är något magiskt med midsommarnatten. Och solens sken på kvällen är det vackraste av alla sken jag vet. Allt är vackert, varmt och skönt. När jag var till hästhagen på kväll njöt jag extra mycket igårkväll.

Idag har jag varit på ridtur med min finaste vän och konstaterat att livet är underbart! Det är just nu vi har det allra bäst. :)

Och om någon undrar varför det inte är några bilder på Hannes här så kan jag visa en så kanske ni förstår. ;)


Här är han glad, i jämförelse med de andra korten. ;)

Ha en fortsatt skön midsommar!

/ Sofie

Våran lilla guldklimp





Min lillebror kallar alltid sina syskonbarn till guldklimp. Det betyder att dom är tjocka, men värda sin vikt i guld. Precis som en liten bebis skall vara. Ända tills dom börjar gråta för då går han. ;)

Ikväll är det FG-cupen på shemat och vi (Sara, Eva och jag) skall hålla i trådarna. Hoppas allt går bra och flyter på!

Förresten så gillar jag vädret stort för tillfället och jag sitter till och med i solen allt som oftast! Det är inte normalt för att vara jag. ;)

Sköt om er!

/ Sofie


Min häst & jag

Jag kan inte dansa. Inte alls... Men med min häst kan jag, dansa fram med henne är en av de bästa känslor som finns! Idag har vi dansat... Älskade, finaste häst!

Anina & Othello









/ Sofie

Emma & Molly

Jag tror att alla hästar har en speciell människa som den passar bäst med här i världen. Det är en av de vackraste av alla stunder att få se denna speciella kontakt. Så många, många gånger har jag sett det mellan dessa två. Hur den lilla svarta fröken förändras framför mina ögon och plötsligt blir så mjuk och tillitsfull, så som hon aldrig har blivit med mej, hon kan bara stoppa huvudet i flickans famn och andas ut... Det skall ni veta, det är vackert! A match made in heaven.







/ Sofie


Fina tjejer & hästar

Har två fina tjejer på besök här som skall sova i tält på ridplanen inatt. Så skoj att ha dem här! :)
Vi har redan hunnit med en hopplektion och lite fotografering.





/ Sofie

Hannes i maskroslandet





/ Sofie

Milton



Denna lilla herreman måste vara en av de mest speciella ponnyer som finns! Han kan vara så gosig så du nästan smälter för att i nästa sekund vara så nervpåfrestande att man nästan går av. Han kan komma springande, gnäggande i hagen och visa hur lycklig han är över att du kommer för att i nästa sekund försöka nafsa dej. Han kan borra ner huvudet i din famn och bara stå där och andas ut för att i nästa sekund titta upp, glittra till i ögonen och komma på världens bus. Han slutar aldrig förvåna en över hur vacker han är, hur fint han kan jobba, när han vill för att de andra stunderna stå och vägra röra sej ur fläcken.
Finaste, älskade lilla ponnyskrutt!

/ Sofie

Student

Igår var vi på studentkalas. Finaste Johanna har varit så duktig och kämpat sej genom hela gymnasiet! Du klara i, dukti e du! <3







/Sofie


RSS 2.0