Snurriga tankar

Ikväll har jag ridit dressyr. Bara jag och min fina häst. Det var skönt, skönt att bara sitta där och känna att vi mår bra... På slutet växte hon plötsligt 5 cm och började dansa fram, ännu en gång denna underbara känsla...

I lördags hoppade Dancie och jag. Allt gick fint och jag var supernöjd. Plötsligt när vi hoppat sista hindet snett igenom och svängt till vänster ser jag bara att hästens framben viker sej under mej, halsen rundas och hon håller på att slå en volt. Handlöst faller jag rakt över huvudet på hästen och hon faller omkull, mitt ben klämms mellan sadeln och marken. Det enda jag tänker är, dethär häder inte. Inte på riktigt, inte min häst...

Tidigare i veckan gick Ivy omkull, jag såg det och blev väldigt rädd, det såg så otäckt, så otäckt ut... Då kan väl inte samma sak hända mej några dagar senare?! Vad är oddsen liksom?!

Hästen var på benen en sekund efter och hon såg, tack och lov okej ut. Själv fick jag inte några större fel heller, men denna händelse fick mej att fundera, en hel massa. Tänk om hon hade brutit benen? Var det mitt fel? Varför hände det? Vad var det som gick snett? Tänk om jag hade skadat mej så att jag skulle få sitta i rullstol resten av mitt liv. Är det värt det?

Men hur skall man då fortsätta? Skall man vara försiktig hela livet och inte göra det man brinner för bara för att detdär hemska faktiskt kan hända? Skall jag ge upp mitt största och enda intresse jag har bara för att vara rädd, när jag likväl kan dö i en bilolycka imorgon? Nej tack! Jag tänker fortsätta rida och fortsätta njuta av allt det härliga som det medför. Jag kommer att vara försiktigare och det kommer att finnas som en mörk skugga i mitt bakhuvud en tid, men jag kommer över det en dag.

Behövde bara reda ut mina tankar lite. Gonatt!

/ Sofie

Kommentarer
Postat av: zillan

usch vad hemskt! :( Men tur att he sluta bra iallafall!

2012-07-09 @ 22:45:42
Postat av: Z

ridning ÄR en farli sport, tycker jag, jamenar man e allti två om att göra nating å hästa e så stor å stark å hu nära man än e di så e di ju fortfarand djure me egna viljor å di har mang bejne ti hald rejda på å ibland så kan e ju ga såde. å man tänker ju att he aldri sku händ ejn sj men man måst allti vara medveten om att he KAN händ fast man int vill tro e. å he kan fort ske fruktansvärd olyckona trots att man tycker att man ha vari rikti fösikti, jamenar int har man egentligen nagang na garantier för att he ska ga bra .. men som du sejr, ska man slut ti hald åpå me he man älskar bara för at man e rädd? ska man slut ti känn hade underbar känslo tå man svävar över hindre elr dansar fram på hästen bara för att nating KAN händ? isåfall kan man ju int LEVA. isåfall sku man int kuna ga ut genom döre heldär, jamenar va som helst kan ju händ när som helst? men man kan ju int låta bli ti leva bara för att man e rädd. due tuff som fortsäter trots att du va me om ide som du va så rädd fö ti va me om! allt dehär blejv ju liti småråddot å he sku va lättari ti få fram va ja menar irl, men he mesta ja vila få fram va väl att ja tycker att du gör hejlt rätt som fortsäter trots all demhee tanka! ;)

2012-07-10 @ 11:34:37
URL: http://itgoeson.blogg.se/
Postat av: Sofie

Javisst Zillan! :D

Jamen ja förstaar precis va du menar Z! :D Å he e ju egentligen självklart at man ska fortsäti, men ibland grublar man ju entå, tå e blir som så påtaglit. ;) Men he e ti kör vidari, he syns ju tå vi dör, men tå har vi ju i alla fall levd livi som vi vila! ;D

2012-07-10 @ 14:30:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0