Julefrid

Julfriden sänker sej ner över vårt hus, den är så påtaglig att jag nästan kan ta på den. Dani är sista dagen i jobb före jul. Är så glad och tacksam över allt jag fått och över att få fira julen med mina nära och kära! Hannes och jag har varit och hämta superfina julblommor till Petterssons idag och fastän det inte blivit julstädat ett dugg i detta hus så känner jag absolut ingen stress, det är så fint ändå med alla julstjärnor, blommor, änglar och krubban.

Önskar er alla julfrid och kom ihåg att ta hand om varandra för vi vet aldrig hur länge vi har varann!



/ Sofie

Milton


Liten blir stor...

/ Sofie

Emma & Molly




Så fina tillsammans. <3

/ Sofie

Sötisar


Äntligen!

Älskar vädret som vi har nu, sol, lite minusgrader och lite snö! :)




Bästa utsikten man kan ha från sitt köksfönster. <3

/ Sofie

En häst är som en bästa kompis, alltid där för att stötta dej och göra livet värt att leva.

Igårkväll gick jag ut sent till hästarna för att säga godnatt. Tycker om dessa stjärnklara kvällar, de ger mej ro i själen.

Att stå och se upp mot stjärnorna och höra när hästarna mumsar i sej hö. Det är något magiskt med det. Jag sa godnatt åt alla hästarna och gick sen till min egen lilla stjärna som stod och väntade en liten bit utanför ligghallen.

Kände mej lessen och ville inte säga godnatt till henne genast så jag gick bara dit och ställde mej vid hennes sida. Hon vänder sitt fina huvud mot mej och frustar försiktigt. Sen lägger hon sin stora kind mot min... Så står vi, länge, länge, för det behövs inga ord, jag får för mej att hon också njuter av att titta på stjärnorna precis som jag, och hon förstår mej, hon vet att jag behöver samla krafter. Så där står vi kind mot kind och jag samlar krafter...

Efter en lång, alldeles orörlig stund bryter jag magin och viskar godnatt i hennes öra. Hon backar några steg, tittar på mej och vänder sej sen om och går och krafsar några gånger i spånet och lägger sej ner med en suck. Jag tror att hästar förstår så mycket mer än vad vi tror. Om man bara vill lyssna. Min häst förstod mej igår och det ger mej styrka att fortsätta kämpa.

Jag är så glad att jag fått denna häst i mitt liv. Hon är en på miljonen och jag vet att jag aldrig kommer att få uppleva det igen. Men jag hoppas att jag får njuta av hennes sällskap i många år ännu.


Älskar dej min lilla skrutt!

/ Sofie


Varning för gnäll!

Jag är då väldigt dålig på att uppdatera bloggen numera men så får det väl vara då, har inte så mycket att skriva om och bilder får jag inte heller så många av eftersom jag mest ligger hela tiden.

Så kan jag ju meddela att mitt underbara illamående åter har infunnit sej. Kan inte säga att jag saknat det över huvudtaget!

Tror nog att för mej är en gravidetet något av den största prövning jag kan utsättas för. Önskar verkligen att resultatet av detta skall bli ett litet, underbart, levande knyte! Men jag har otroligt svårt att våga tro på det, har fortfarande känslan kvar som lever sej stark efter förra förlossningen, som ändå slutade lyckligt, så nu vågar jag inte tro att det skulle kunna sluta lyckligt en gång till. Väldigt konstigt hur man kan vara funttad egentligen.

Är så otroligt less på allt rännande till alla möjliga ställen, sammandragningarna och den ständigt hemska värken. Vill bara att allt skall vara över. 

Hannes längtar till jul och det gör jag också. Vi har bakat pepparkakor och skrivit önskelistor i långa banor. :) Julstämmningen kan ingen ta ifrån mej! Och min man är det finaste som finns! Och så har jag fantastiska vänner och familj som alltid ställer upp och finns när man behöver det! Kanske det inte är så tokigt ändå, det går att härda ut. :)

Sometimes things happen to
you at the time that may seem horrible,
painful and unfair, but in reflection
you realize that without overcoming
those obstacles you would have never
realized your potential, strength,
will power or heart.

Everything happens for a reason!
Nothing happens by chance or by means
of good luck. Illness, injury, love,
lost moments of true greatness and sheer
stupidity all occur to test the limits
of your soul. Without these small
tests, life would be like a smoothly
paved, straight, flat road to nowhere,
safe and comfortable but dull and
utterly pointless.

The people you meet affect your life.
The successes and downfalls that you
experience can create who you are, and
the bad experiences can be learned
from.... In fact, they are probably the
most poignant and important ones.
If someone hurts you, betrays you or
breaks your heart, forgive them because
they have helped you learn about trust
and the importance of being cautious
to whom you open your heart. If someone
loves you, love them back unconditionally
not only because they love you, but
also because they are teaching you to
love and open your heart and eyes to
little things.

RSS 2.0