Hästar ger oss de vingar vi saknar!

Igårkväll var Helena och rida Dancie och det gick bra.
Sen ville hon att jag skulle sitta upp eftersom det är hos mej problemet är. Och med mycket hjälp började allt plötsligt fungera! :) Jag bara kände det! Min fina häst bara flöt fram i jämn takt och med jättemjukt stöd och hon bara fanns där! Den känslan går inte att beskriva, så jag kommer inte ens att försöka. Men nu vet jag i alla fall vad jag letar efter. :)

Kom ihåg att påminna mej om du hör mej säga att min häst inte kan, påminn mej om att det är jag som inte kan, för min häst är fantastisk!

Så är det med ridningen det går både framåt och bakåt och ibland stampar man på stället i vad som känns en evighet. Men plötsligt får man en till aha upplevelse åter en gång och kommer ihåg hur fantastiskt roligt det är att få rida och utvecklas tillsammans med en häst som man tycker så mycket, så mycket om!



/ Sofie


Kommentarer
Postat av: sara

så sant så...

2010-03-30 @ 19:51:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0